Så fort barnen varit hos sin far, bara några timmar, blir de helt utflippade, som två duracell kaniner och sen bråkar de mer med varandra än de gjorde innan, hur e det möjligt liksom!??

Får ont i magen bara tanken på att barnen ska hem till honom.. Då jag vet att han frågar ut dom om mig, och nu har barnen helt plötsligt börjat fråga om inte pappa kan komma hem till oss..
Aldrig i hela livet att jag vill ha honom under mitt tak igen, aldrig!
Spelar ingen roll om vi har barnen tillsammans, vårat kapitel är över.. Åh nu verkar han prata med barnen om att de ska börja ses här hemma. Åh nej du, glöm det!!!

Jag ska börja planera in att när jag lämnar barnen till honom, så lämnar jag dom så de får hoppa av bussen till honom, så slipper jag träffa honom och stå ut med att han vill krama om mig, jag hatar det. Vill fasen inte krama honom.
Han frågae mig då om jag var hårt hållen och att han alltid funderat på om jag är låst i mitt förhållande.
Fansen så trött jag blir!
Vem vill liksom krama sitt ex, igentligen? Ja han kanske för han älskar att förstöra och ha intriger...

så när han ska lämna, ska jag se till att allti ha någon med mig, då gubben inte vill se honom så vete fan hur det ska gå liksom.  Jag mår dåligt när jag ska träffa mitt ex, men det struntar han i, för han vill ju inte se mitt ex, åh det förstår jag, men han skulle ju kunna stötta mig, kan jag tycka.
Han säger alltid: Ja du skulle ju inte vilja träffa mitt ex, osv.. JAg skulle faktiskt inte bry mig om vi träffae hans ex, varför skulle jag? De har ju barn ihop!!!

Jaja, nu har jag fått skriva av mig lite.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hatar den här känslan av oro, ångest, rädsla, panik, dödsångest, ja allt man kan nämna när man är rädd och har panikångest mitt i allt.Jag levde under många år av psykiskmisshandel, där jag ofta fick höra att jag inte dög som jag var, jag var ful...